taavoniku

Upplever du ångest? Har du svårt att äta eller sova? Är du nedstämd större delen av tiden? Är du nedstämd utan någon specifik anledning? Känns närvaron hopplös? Känns livet meningslöst?

 

Detta är sympton till depression. Vilket är något vanligt som drabbar minst var fjärde person någon gång under livet.

 

När jag blev deprimerad sökte jag hjälp i alkohol. Jag förtryckte mina känslor, gick inte till skolan, drack på helgerna. Det gick så långt att jag en kväll efter en fest fick nog av detta meningslösa liv och svalde en handfull av piller.

 

Jag önskar att jag pratat med någon som gav mig respons, min fader var otrogen mot min moder under denna vår och de såg inte mig. Jag visade mina skärsår, de förminskade mig. Skuldbelagde mig. Jag sa förlåt för mitt mående. Något ingen någonsin ska göra. Ber någon om ursäkt om en brytit ett ben t.ex.? Men de hade för mycket på gång i sina liv. Jag vågade inte vända mig till någon av mina vänner. Idag önskar jag att jag hade gjort det. Eller åtminstone pratat med skolkuratorn.

 

Terapi är något jag verkligen uppskattar och tipsar om. Till alla, inte bara om en är deprimerad eller har ätstörningar.

 

Att prata med sin familj om det är också bra, eller vänner.